Två pass närmare glädjen

Jag sprang med hundarna i onsdags och det var så tugnt så tugnt så jag vet inte när jag hade så tunga ben sist. Det blev bara 4.3 km, men vi kom runt i alla fall. Men tiden ska vi inte prata om. Innebörden av tråkpassen hade jag med mig, så det var bara att kämpa på. I torsdags var det dags för att "värda" på friskis och svettis på veckans cross-pass. Vi var bara fem stycken så det var inte något speciellt värdande för mig. Men passet var underbart att springa, med dessa härliga människor, mina nya löparvänner, och i ett härligt väder. Lite blött o geggigt i skogen, men är det ett cross-pass så är det.

Något annat som hjälpt upp mig ur svackan är att jag "hittade" en halvmara att springa 5 november. Halloween Run, mellan Torekov och Båstad. Jag tror att det kan vara roligt att åka dit med syskonbarnen och ha en spökdag där. I alla fall - jag känner mig ännu mera nördig, när en halvmara ger mig glädjen tillbaka igen. Men jag kan inte haka upp mig på det, utan jag är tacksam för att de tunga dagarna är borta.

Idag blir det bara en baravara dag - ensam. Tonåringarna är iväg på sitt håll och maken har kört till sin hemstad för några dagar där, så idag kommer jag inte att göra något som inte passar mig, allt ska vara roligt och mysigt. Dock utan joggingskorna, för de tar jag på i morgon.

Jag önskar er alla en fin lördag - med eller utan joggingskorna - själv tar jag nog på dem för en promenad idag.