I skrivande stund är det inte mycket ork i kroppen, men det spelar ju ingen roll heller. Det är i morgon som jag ska ta mig runt på den "lilla" rundan på 21 097,5.
Men idag ska jag ta det lugnt och låta benen få sådär mycket spring i sig så jag bara längtar tills startskottet går i morgon kl 12.
Jag bad om pepp från underbaraste coachen Mia och det fick jag såklart. Nu ska jag verkligen använda mig av allt jag har byggt upp under de senaste två åren. Mia har coachat mig i ett år och jag har sprungit med friskis och svettis i två år. Jag vet att jag har grunden med mig, jag vet att jag kommer att orka, jag vet att jag ska använda pannbenet som jag byggt under dessa år och jag vet att jag kommer att klara det.
OCH
Jag vet att tårarna rinner när jag springer över mållinjen, för när jag klarar av detta efter utbrändheten så blir det så stort för mig att jag blir alldeles rörd över att jag kommit tillbaka på detta sätt.
Ha en fin dag alla löparvänner och alla ni andra oxå som inte hittat denna fantastiskt härliga motionsform
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar