Jag är bara så nöjd

Jag fick en liten lätt chock när vi började springa igår kväll på Balsberget, ett av de få ställena i Kristianstadstrakten med backar. Och det var backar kan jag lova. Första sträckan var en enda lång backe och jag kände mig så himla dålig och långsam, men det var till att lunka upp för backen och göra så gott jag kunde. Det drog ihop sig i halsen så jag fick lite svårt att andas och det har aldrig hänt tidigare, men jag kämpade på ändå.

Vi var fem stycken som sprang, en liten nätt grupp som träffas på måndagar 18.30 för en joggingtur på Balsberget. Detta var första gången för mig som jag var med dem, men absolut inte sista.

Vi sprang en runda på 9 km. Hälften backar upp till toppen och sen ner till parkeringen igen. Efter rundan körde jag hem och körde lite styrka för att ryggen ska få må bra igen. Jag har fortfarande lite ont, men det blir bättre, bara jag gör mina styrkeövningar som jag ska/måste/bör.

Känslan jag fick när jag var nere på parkeringen igen var värd allt motstånd upp till toppen. Utsikten uppe på toppen, var ju bara helt fantastisk. Dennna underbara sommarkväll gav oss en fantastisk vy över hela Kristianstad. Jag hade varken mobil eller kamera med mig, men det ska jag ha med mig nästa gång. För det blir en nästa gång i dessa fasansfulla backar för det utvecklar mig som löpare och det är en utmaning att springa i backar, så det blir fler besök på Balsberget.

Ha en skön tisdag med eller utan joggingskorna - för mig blir det utan, för jag ska iväg och frisera lillhunden