Gott Nytt LöparÅr

En garmin i julklapp och maran som 2012års mål, så känner jag att det kan inte bli annat än ett spännande löparår för mig.

2011 har varit ett otroligt löpar år, fast jag avslutar det lite för slappigt. Men jag kommer igen, jag ska ut på ett terräng pass idag och sen styrketräning i morgon, sen blir det nya tag och ny energi att följa programmet som ska ta mig runt maratonbanan i juni.

Ofrivilligt uppehåll

jag tog modet till mig och tatuerade in mina döttrars namn på ryggen och när jag fick skötselråden på papper så stod ett att inte fick träna på en vecka. WHAT!! Det gillades ju inte alls, men jag sköter mig och idag är det lite spring i benen, så det blir nog skönt att få komma ut på en tur på fredag morgon.

Nu har ju nedräkningen till min första mara börjat så jag får verkligen ta tag i träningen nu så att jag kommer i form. Jag känner att jag börjar slöa till, men jag ska läsa träningsbloggar och se till att hålla motivationen uppe.


Ha en fin dag - med eller utan joggingskorna - själv ska jag bara pyssla och mysa

Zumba=Glädje

Vilan på soffan med Nellie 2 månader samt ett zumbapass gjorde gott för både kropp och själ. Jag känner mig lite gladare idag. Zumbakompisarna trodde (precis som jag) att min trötthet kan bero på det gråa vädret. Jag trodde i och för sig att det borde ha vänt nu när det inte är SÅ grått varje dag, men det känns ändå skönt att veta vad det kan bero på.

Idag blir det ett zumbapass till och jag längtar redan tills ikväll, till musiken, till dansen och till vår fantastiska zumbalärare.

OCH

På lördag snörar jag på joggingskorna och springer här hemma. Jag hoppas att jag kan komma igång igen så jag kan få ta del av alla fördelarna med löpningen.

Ha en fin dag alla - med eller utan joggingskorna - hos mig blir det med dansskorna

Svacka igen :(

Tydligen fungerar jag så att när jag gjort något som jag längtat efter länge och när det är över, då trillar jag ner i en svacka.

Jag gjorde det efter årets mål - halvmaran i augusti
och
nu efter mitt NMT-pass, som jag planerat i en månad och älskade när jag tränade där. Eftersom jag även fick träffa coachen och springa med henne som jag önskat länge, så är väl inte svackan så konstig (om jag nu tänker på hur jag verkar fungera), men bra jobbig i alla fall.

Jaja, jag vet ju vad jag ska göra - ut och köra de tråkpassen tills jag hittat glädjen igen. Inte så lätt i detta gråa, mörka väder. MEN jag ska se till att komma ut.

Ikväll är det zumba och i morgon är det zumba, sen blir det löpning på fredag morgon.

Ha en fin dag alla - med eller utan löpardojorna på - här blir det med dansskorna på

Är jag riktigt klok?? - NMT är verkligen min grej

Jag fixade NMT (Nordic Military Training) utan att dö. Jag svimmade inte ens.

OCH

Jag vill träna det igen.

Så, jag får väl se till att "hitta på" anledningarna så att jag kan åka till Stockholm för att få träna lite NMT. Det blev 75 minuters styrketräning på en idrottsplats med start 06.15. Tuff strykrträning med några snabba joggingsträckor oxå. Bruno (han som höll i passet) hejade på mig några gånger och jag gav järnet hela tiden. det är min svaga sida när jag springer ensam eller även när jag springer med friskis att jag pressar mig lite för lite. Jag vet att jag kan mer, men är rädd för att köra slut på mig. Men i fredags gav jag järnet hela tiden och det var så skönt att pressa mig och få uppleva känslan att jag faktiskt ÄR stark och att jag klarar av det jag gör.

MEN

nu ska jag ändra lite på det. Jag ska köra mer styrka, jag ska leta mig till cirkelgymspassen oftare på friskis för att göra kroppen starkare, inför mina mål 2012. Och jag ska ge järnet mer än jag gjort tidigare.

Jag hann oxå med en liten gosig runda med underbara coachen på torsdagskvällen. 4km på Kungsholmen fick vi till i härligt prattempo och några fina tips fick jag oxå med mig av coachen.

När det sedan kommer till träningsvärken så kom den såklart, men inte så att jag inte kunde gå. Lite stel och öm, men inte mer än att jag sa ja, när min löparkompis Alex ville springa med mig igår. det blev intervallträning och halleluja, vad han gav järnet mellan lyktstolparna.

Så med dessa positiva rader vill jag önska er alla en finfindag - med eller utan löparskorna, själv blir det ett värdande på friskis o svettis joggingpass ikväll.

NMT - vad har jag gett mig in på?

En förkylning börjar kännas i kroppen och jag gillar det inte alls. Jag vill kunna springa och inte få en förkylning som gör att jag tappar det jag har. Jag vet att alla säkert känner så, men jag skriver om hur jag känner det ändå.

Just denna vecka passar inte det alls med att bli förkyld eftersom jag har tänkt att springa med coachen MaratonMia på torsdag eftermiddag i Stockholm samt köra ett Nordic Military Training-pass på fredag morgon. 06.15 ska jag köra igång, och jag vet inte om jag orkar, hur jag klarar av deras övningar och hur sleten jag blir efteråt. Jag är nervös för jag kommer väl att vara sist i varenda övning, men då får det väl vara så då. Jag har läst någonstans att gemenskapen på NMT-träningen är otrolig, så där är nog någon som drar i mig så jag kan vara en del av gruppen.

Jag prepererar mig så mycket jag kan så får jag hoppas att det inte blir en hemsk förkylning.

Igår var jag värd på friskis och svettis och det var ett tufft joggintpass som jag gav järnet på. Det kändes gott i kroppen och jag trodde att jag skulle sova gott efter det passet, men jag har varit vaken sedan 4.18. Jaja, så är det ibland.

I morgon ska jag åka tåg till min svärmor som bor utanför Gävle och jag ska då prova att blogga från mobilen, men jag har aldrig gjort den tidigare så jag vet inte hur det blir.

Ha en fin dag alla - med eller utan löparskorna på - själv blir det utan eftersom det är jobb samt packning inför resan

Fartlek igår - kul

Igår skulle jag springa i ca en timme tänkte jag, men jag hade en dotter som ville ha hem mig innan hon skulle iväg på sin prao, så jag ändrade om och fixade till en fartlek i skogen.

Jag gillar fartlekarna mycket och de ger mig mycket när jag pressar mig korta intervaller samtidigt som jag försöker göra det på ett roligt sätt.

Idag är det vila som gäller och det är helt ok det oxå. I morgon ger jag järnet på ett zumba pass. Zumban har haft ett uppehåll över lovet och jag har saknat dansen mycket.

Ha en skön dag med eller utan joggingskorna - själv tar jag det lugnt med promenadskorna på.

Väntar på min löparkompis - Alex

Det blev några jobbiga dagar efter förra veckans alla mil. Eftersom min ryggsäck har utbrändheten med sig, så är jag väldigt lyhörd för vad kroppen talar om för mig. Kanske jag lyssnar lite för mycket ibland, men bättre det än att jag tar slut igen. Jag har oxå haft ont i halsen några dagar och tagit det lugnt så att jag inte får någon mansförkylning.

Idag ska jag i alla fall ut en runda med min fantastiska löparkompis Alex. Min älskade systerson och jag ska ut på en runda idag, det är nog två veckor sedan sist, men jag vill inte stressa och pressa honom till löpning. Han ska vilja själv och han orkar inte när han varit i skolan, så det får bli ett pass på helgen när han har tid själv. Är man sex år ska man bara springa när man orkar.

Idag har jag oerhört mycket spring i benen, så det ska bli roligt att komma ut och köra slut på mig. Återkommer i morgon med fina bilder från vår tur.

Ha en fin löparfredag eller mys utan joggingskorna - själv ska jag inviga mina nya terrängskor

Det var inte meningen

att det skulle bli 35km samt ett zumbapass på en vecka, men det blev det och jag är lite imponerad av det faktiskt. Kroppen är matt och trött men ändå pigg och glad. Konstig känsla, men träningen ger mig så mycket gläjde nu igen och det är en underbar känsla.

Terrängpasset igår blev det inget av, för det verkar som det finns en liten infektion i kroppen så jag vilar och återhämtar mig efter veckans pass samt efter veckor av stress occh mycket jobb med mycket farande fram och tillbaka mellan jobben. Som det känns nu blir det inget pass med friskis och svettis i morgon trots att jag ska värda då, men jag är stenhård med att lyssna på kroppen om det är en infektion på gång.

Jag är otroligt glad och tacksam över att glädjen kommit tillbaka i mitt liv när det gäller löpningen. Snart ska jag börja bygga upp kroppen inför Stockholm Marathon och det ska bli roligt att följa det schemat till juni nästa år.

Jag önskar er alla en fin söndag, med eller utan joggingskorna på - själv fortsätter jag att ta hand om mig själv så jag inte blir sjuk.

Långpass igår

Långpasset igår gick rätt bra. Jag kände inte mig jättepigg i benen, men det var ok. Mitt träningsprogram i mobilen var inte igång på de första km så jag vet inte exakt hur lång rundan blev. Men ca 18 km. Där sista km var 33 sekunder snabbare än den nästsnabbaste. Jag undrar när jag ska våga/vilja ta ut mig mer i början/i mitten av passen istället för att ha mycket kraft kvar i slutet. Jaja, det kommer när det kommer.

Idag funderar jag på hur jag kunde springa långpasset igår när jag har mitt utomhusjobb idag, som är fysiskt jobbigt för benen. Men, jag ska väl härdas inför maran i vår.

Denna vecka blir det endast ett pass till som jag springer ensam hemma. De andra passen blir antingen med friskisgruppen eller zumbagruppen. Jag tror det blir en fin träningsvecka.

Ha en go dag - med eller utan joggingsorna på - själv blir det endast med arbetsskorna.

Jag har hittat glädjen igen - men är ändå svår att få ut

Jag kämpar på med att göra vad jag kan för att följa mitt träningsschema, men det går sådär. Men det viktigaste för mig är att göra så gott jag kan. I söndags var jag 1,5 timme uppe i skogen och sprang i terrängen. Det var underbart väder, tyst och stilla. Underbart väder? är kanske att överdriva lite, blött i gräset men det var tyst och stilla och inte varmt, så det var nästan perfekt löparväder.

Efter den underbara rundan, dusch o mat, åkte jag hem till min bästa kompis för att hälsa på henne och hennes 12 dagar gamla baby. jag bytte blöja, matade henne och njöt av varje sekund jag hade henne famnen. Jag får nog göra henne med till en löpare när hon blir stor ;)

Ha en fin dag alla - med eller utan joggingskorna - själv tar jag på dansskorna och skakar rumpa på zumbapasset ikväll

Ny kraft

har jag fått. Jag vill springa och jag göra kroppen starkare med styrketräning och det kommer jag att göra med friskis och svettis nya träningsform, cirkelgym. 20 stationer där man gymmar 40 sek paus 10 sek byte av station eller maskin. 2 varv där man får en minuts paus mellan varv ett och två - Tack så mycket.

Jag provade detta i onsdags med min värdkompis Anna som jag springer tillsammans med på joggingpassen. Vi tyckte båda två att det var roligt och inspirerande och framför allt att det var en kanonträning för våra löparkroppar.

Jag har go träningsvärk idag, men jag ska ändå ut på ett långpass i morgon. Det kommer att göra mig gott och jag är lycklig att svackan verkar vara borta för den här gången.

Ha en fin dag - med eller utan löparskorna på - själv vilar jag mina bokmässeben inför 15 km-passet i morgon.

Två pass närmare glädjen

Jag sprang med hundarna i onsdags och det var så tugnt så tugnt så jag vet inte när jag hade så tunga ben sist. Det blev bara 4.3 km, men vi kom runt i alla fall. Men tiden ska vi inte prata om. Innebörden av tråkpassen hade jag med mig, så det var bara att kämpa på. I torsdags var det dags för att "värda" på friskis och svettis på veckans cross-pass. Vi var bara fem stycken så det var inte något speciellt värdande för mig. Men passet var underbart att springa, med dessa härliga människor, mina nya löparvänner, och i ett härligt väder. Lite blött o geggigt i skogen, men är det ett cross-pass så är det.

Något annat som hjälpt upp mig ur svackan är att jag "hittade" en halvmara att springa 5 november. Halloween Run, mellan Torekov och Båstad. Jag tror att det kan vara roligt att åka dit med syskonbarnen och ha en spökdag där. I alla fall - jag känner mig ännu mera nördig, när en halvmara ger mig glädjen tillbaka igen. Men jag kan inte haka upp mig på det, utan jag är tacksam för att de tunga dagarna är borta.

Idag blir det bara en baravara dag - ensam. Tonåringarna är iväg på sitt håll och maken har kört till sin hemstad för några dagar där, så idag kommer jag inte att göra något som inte passar mig, allt ska vara roligt och mysigt. Dock utan joggingskorna, för de tar jag på i morgon.

Jag önskar er alla en fin lördag - med eller utan joggingskorna - själv tar jag nog på dem för en promenad idag.

Oh, vilken svacka

men coachen säger jag ska genomlida 5-7 tråkpass innan det släpper, så det är väl dags att kämpa mig igenom dem nu då, med början idag. Det regnar idag så det kommer nog att bli ett riktigt tråkpass, men ut ska jag.

Ha en fin dag med eller utan löparskor, - själv blir det ju som ni läst med

Postdepp

är kanske vad jag har nu. Är rätt trött på allt. Känner inte för något alls. Inte ens att springa. Förhoppningsvis är det normalt efter att årets dröm/mål är avklarat.
Jag hoppas att det är så och att jag kan få fart på de positiva tankarna igen, för då blir varje dag lite roligare än vad det har varit de sista två.


Är detta rätt så tänkte jag att det är det bara att springa ändå och det gjorde jag en litenliten runda med systersonen Alex som är min nya löparkompis. Han fick nya springarskor av mig i veckan och igår invigde vi dem. Jag sprang hem till honom ca 2km och sen sprang vi en liten runda drack lite vatten ur flaskorna som jag hade i mitt vätskebälte och sen sprang jag hem igen. Nu ska jag nog få fart på honom och hans ben, sen springer han snabbare än alla andra i sin klass och i fotbollslaget

Ha en fin dag alla - med eller utan löparskorna på, själv blir det utan...

Äntligen kommer halvmaran i bilder

Här är jag och Niklas min löparkompis som fick igång mig på ett alldeles för högt tempo, men som hjälpte mig att hålla resten av loppet så jag fick en bra tid.

Laddade till max är vi, men det fattar ni säkert.




Killen bredvid mig följde jag i några km och han mig, verkade det som. Han satte av mot mål ca 100 meter före mål, MEN jag spurtade om honom 25 meter före mål

"Fan med hörde jag honom säga när jag susade förbi"






Här är det tugnt, precis innan maken skriker på mig.


DÅ....















spelar jag pigg och glad, så som jag är när jag inte springer långt
















Oh, så lätta fötter jag har när jag ska förbi kille nummer 30 några meter längre fram. Jag har ju alltid kraft kvar i slutet på alla lopp, det är bra för pannbenet. Sen runt hörnet så var det STORA målet att springa igenom. Lycka, lycka lycka












Glada och lyckliga i mål. Trötta såklart, men inte så trötta att vi inte kunde bestämma att loppet var så underbart att vi vill springa det igen nästa år.

Jag önskar er en finfin lördag, med eller utan jogginskorna - själv har jag sprungit 10km som var tugnt, så tugnt

Tungt återhämtningspass

men jag förmodar att det är precis som det ska vara. Det blev 6 km tung, skön härlig löpning. När detta passet var gjort började det gå upp för mig vad jag gjorde i lördags.

Nu är jag bara så glad och lycklig över vad jag presterade i lördags, jag bryr mig inte om att sluttiden var fler minuter fler än min hjärna tyckt att det skulle vara. Jag är nöjd med mig själv och jag mår bara så bra när jag får springa och utmana mig själv på detta sätt.

Nu har jag anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år... Jag är verkligen på G

Jag hoppas ni har haft en fin torsdag med eller utan joggingskor på era små fossingar - själv har mina varit utan hela dagen.

Jag klarade det

och jag är så stolt, trött och matt i benen, men full av glädje över att inte gått ett enda steg utan jag sprang hela tiden i det tempot som jag fixade en km i taget.

Jag sprang med min löparkompis Niklas de tre första km, sen orkade jag inte hans tempo, för det låg på lite över 5 minuter, men det snabba tempot hjälpte mitt huvud att tro att jag skulle klara att springa loppet på 2 timmar. Jag sprang en km i taget och försökte hela tiden räkna hur snabbt den km skulle springas för att klara loppet på 2 timmar. Det gick jättebra och jag kände mig stark nog att klara det, men de sista km var för tunga och sluttiden enligt hemsidan är 2.05.50.


De första 12 km låg jag under 6 minuter per km men sen fick jag helt plötsligt en km på 7.17!!! haha jag fick en liten chock när jag tittade på telefonen Men det var nog den km som det gick mkt uppför. Men det var ju otroligt bra att det bara var en km som var sådär tung. 13 km sprang jag mellan 4.58-5.59. En på 7.17 och de andra 6.00-6.38. För mig är detta ett mycket bra tempo i 21 km. Tycker jag :) och det är ju det viktigaste - vad JAG tycker själv.

Benen var otroligt tunga den sista 5 km och jag hade som max innan loppet sprungit 17km, så det var att tänka på träningen och alla pass jag fixat hemma, så gick det en km i taget och jag till och med spurtade i mål. OCH killen jag spurtade förbi 20 meter innan mål sa "Fan med" när jag susade förbi. Han och jag hade hållt samma tempo några km och vid 19 sa han till en i publiken "jag gick in i väggen vid 17", så min tolkning av det var att han gärna ville vara före mig i mål. Vi hade legat sida vid sida, jag före honom och han före och många km. Men :) jag var först över mållinjen.

Det var ett fantastiskt fint lopp, med många km utmed kusten på en fin stig. Den var backigare än jag förväntat mig, men jag tog det lugnt i backarna för att hushålla med kraften. Vi bestämde direkt (jag och Niklas) efter loppet att det blir till en träff där nästa år med och fixa nytt pers.


Bilderna är i makens kamera så de kommer i morgondagens inlägg

Jag är nöjd
Jag är grym
Jag kämpade som bara den
Jag tänkte på er alla som tänkte på mig
OCH
Jag klarade det

Ha en fin dag alla löpare och alla andra med - i löparspåret eller om ni bara ska göra annat kul - själv ska jag klä mig fint och gå på barndop.

Då var det dags för årets mål - årets utmaning

kl 12, går startskottet och ca två timmar senare är jag över mållinjen med trötta ben, men med stolthet och glädje.

Väskan är packad, fötterna ompysslade och jag är laddad.

Heja, heja mig. I morgon får ni detaljerna, nu laddar jag.

Ha en fin lördag alla- själv ska jag ge järnet och med stolthet springa så bra jag kan

I morgon gäller det

Japp, nu är det bara en dag kvar innan jag ska ta mig an årets utmaning.

I skrivande stund är det inte mycket ork i kroppen, men det spelar ju ingen roll heller. Det är i morgon som jag ska ta mig runt på den "lilla" rundan på 21 097,5.

Men idag ska jag ta det lugnt och låta benen få sådär mycket spring i sig så jag bara längtar tills startskottet går i morgon kl 12.

Jag bad om pepp från underbaraste coachen Mia och det fick jag såklart. Nu ska jag verkligen använda mig av allt jag har byggt upp under de senaste två åren. Mia har coachat mig i ett år och jag har sprungit med friskis och svettis i två år. Jag vet att jag har grunden med mig, jag vet att jag kommer att orka, jag vet att jag ska använda pannbenet som jag byggt under dessa år och jag vet att jag kommer att klara det.

OCH

Jag vet att tårarna rinner när jag springer över mållinjen, för när jag klarar av detta efter utbrändheten så blir det så stort för mig att jag blir alldeles rörd över att jag kommit tillbaka på detta sätt.

Ha en fin dag alla löparvänner och alla ni andra oxå som inte hittat denna fantastiskt härliga motionsform

Grå dag men ett pass ska jag få till

Idag blir det ett lugnt pass på ca 7 km. Jag hade tänkt springa nu på morgonen, men jag ska ha min systerdotter här i två timmar, så jag ska softa lite och sen får det bli ett pass i eftermiddag istället.

Det kändes mycket bättre igår än det gjorde i lördags efter långpasset. Det till och med var lite spring i benen igen, så den mentala biten är glad och positiv inför lördagens lopp.

Hoppas ni alla får en fin dag, även om det är grått även hos er.

Sista långpasset innan halvmaran

sprang jag igår, men det gick inte så bra som jag hoppats på.

Jag glömde vatten, det var tidigt på morgonen samt jag hade en dålig nattsömn i bagaget med mig, så det gick tungt kan jag säga. Det blev "bara" 16.5 km, på 1.45. Jag är inte nöjd såklart, men jag ska ta väl hand om mig nu inför nästa lördag så är jag övertygad om att jag kommer att klara av att springa det loppet med glädje smärta och jävlaranamma.

Efter långpasset igår så återkom inte någon kraft eller glädje alls under dagen. Jag var seg och trött. Min systerdotter och hennes pappa firades med kalas och jag var allt annat än social, men det var de andra så förhoppningsvis märktes min sega attityd inte alltför mycket. Hade kalaset varit idag hade jag nog kunnat vara lite emr social känns det som. Jag är på G igen.

Min nattsömn har varit dålig-USEL i över tre veckors tid, men i natt har jag sovit lite bättre, så nu känner jag hopp om sömnen igen.

I morgon blir det ett lätt pass med styrkeövningar och sedan springer jag ett sista lätt pass på onsdag. Därefter laddar jag med vila och mental träning inför halvmaran.


Ha en härlig söndag - med eller utan joggingskorna - själv blir det en söndag med arbetsskorna

Kan inte göra så mycket mer nu

inför halvmaran om 11 dagar. Nu får jag acceptera min form som den är. Grunden är just den grund som jag har inget annat. Jag är spänd, men inte nervös, för jag vet att jag klarar av att springa 17 km och då klarar jag av att springa 21 km oxå.

Sista långpasset blir i morgon sen blir det tre korta pass innan loppet. Det känns bara så gott, att det börjar närma sig med 2011´s stora mål.

Jag ska springa en halvmara... det trodde jag inte för några år sedan. Nu är jag där och det känns så otroligt bra med min träning som gjort mig starkare och snabbare och framförallt mer uthållig. Det är så underbart att bara låta kilometrarna försvinna bakom mig när jag springer de långa passen.

Dessa sista 11 dagarna som är kvar ska jag förbereda mig mentalt. Mitt enda problem är min sömn, men jag får kämpa på även om jag sover dåligt natten innan loppet, för inget stoppar mig nästa lördag - INGET

Ha en fin tisdag alla fina människor, med eller utan joggingskorna - själv blir det utan för det står vila på mitt schema

Det blev ett pass i Polen for loparnorden Cattis men,

blev inte riktigt som jag tankt mig, men det blev bra anda. Jag gav mig ut kl 7.10 i morse och tankte att jag skulle springa intervall 4x1000, men det var redan over 25 grader varmt, sa jg bangade intervallerna. Sa det blev en joggintur pa 40 minuter och sen hem pa hotellrummet och dar korde jag styrka, och det blev mycket styrka for att vara mig, eftersom det inte ar mitt stora intresse. Jag ar mycket nojd anda och nu nar det "bara" ar 13 dagar till halvmaran far jag vara nojd med det jag gjort fram tills dags datum, for nu kan jag inte gora sa mycket annat an att tro pa min traning och mitt upplagg.

Jag ar inte ett dugg orolig for halvmaran, bara lagom pirrig och spand for just det loppet.

Ha det sa bra med eller utan joggingskorna - nu blir det sandaler for mig tills jag kommer hem till de valbekanta sparen igen.

Jag är bara så nöjd

Jag fick en liten lätt chock när vi började springa igår kväll på Balsberget, ett av de få ställena i Kristianstadstrakten med backar. Och det var backar kan jag lova. Första sträckan var en enda lång backe och jag kände mig så himla dålig och långsam, men det var till att lunka upp för backen och göra så gott jag kunde. Det drog ihop sig i halsen så jag fick lite svårt att andas och det har aldrig hänt tidigare, men jag kämpade på ändå.

Vi var fem stycken som sprang, en liten nätt grupp som träffas på måndagar 18.30 för en joggingtur på Balsberget. Detta var första gången för mig som jag var med dem, men absolut inte sista.

Vi sprang en runda på 9 km. Hälften backar upp till toppen och sen ner till parkeringen igen. Efter rundan körde jag hem och körde lite styrka för att ryggen ska få må bra igen. Jag har fortfarande lite ont, men det blir bättre, bara jag gör mina styrkeövningar som jag ska/måste/bör.

Känslan jag fick när jag var nere på parkeringen igen var värd allt motstånd upp till toppen. Utsikten uppe på toppen, var ju bara helt fantastisk. Dennna underbara sommarkväll gav oss en fantastisk vy över hela Kristianstad. Jag hade varken mobil eller kamera med mig, men det ska jag ha med mig nästa gång. För det blir en nästa gång i dessa fasansfulla backar för det utvecklar mig som löpare och det är en utmaning att springa i backar, så det blir fler besök på Balsberget.

Ha en skön tisdag med eller utan joggingskorna - för mig blir det utan, för jag ska iväg och frisera lillhunden

Långdistanspass i regn - nope

men väl ett fartpass. Jag hade tänkt springa 17 km i går morse. Himlen var öppen samt att vi skulle köra till Malmö, så jag bangade 17 km. Jag vill ha gott om tid till mina pass och tiden därefter, vilket gjorde att jag bangade 17 km i ösregn och sprang en mil med bättre fart än jag någonsin haft. Jag vet inte om det var regnet eller resan till Malmö som gjorde att jag ändrade distansen. MEN, det blev ett pass med fartökningar som gjorde att jag sprang milen på 50 minuter och det gjorde gott för kroppen.

Jag märker skillnaden nu i kroppen, jag är starkare i armarna och det gör skillnad när jag ökar tempot i passen. Jag börjar känna mig som en riktig löpare :=)

Nu försöker jag planera in hur mina pass ska läggas in när jag och maken åker till Polen på semester en vecka. Jag har ingen aning om hur det ser ut där vi ska bo, men joggingskorna ska med och vägar finns ju överallt, så ett eller två pass blir det där i alla fall.

Jag önskar er alla en fin lördag, med eller utan jogginskorna på - själv snörar jag på mig dansskorna ikväll

Drömmar och mål

Jag måste drömma och ha mål i livet. När den ena resan är gjord börjar jag fundera på nästa. Det är så jag fungerar. Sunt eller osunt, det vet jag ej, men jag älskar mina tankar om nästkommande resa. Sedan blir inte alla resor av, men tankarna gör mig lyckliga och det är det viktigaste för mig att känna lycka.

Nu är ju löpningen stort i mitt liv och här finns många drömmar och mål. Halvmaran om fyra veckor och Stockhoms marathon i juni 2012.

MEN

vad är drömmar och mål om jag inte får ha mina nära och kära omkring mig? Alla mina tankar finns i Norge just nu.

Jag tänker fortsätta drömma om mina framtida lopp och resor, men just nu är jag tacksam över min familj och sörjer med alla i Norge som inte har sina nära i livet mer.

Jag hoppas ni alla får en fin söndag - med eller utan jogginskorna - här blir det utan för jag spranng 16km igår och idag vilar jag

Bra tankar

har jag just nu. Det är endast fyra veckor kvar tills jag ska springa sommarens utmaning. Halvmaran!!

Det börjar kännas nervöst och spännande. Jag springer längre och längre varje vecka och kör styrka för att lilla ryggen talar om att det är dags för det. Äntligen verkar jag fatta hur viktig styrkan är för bålen, och jag ska verkligen göra mina små styrkepass hemma varje dag nu. Det tar ju inte många minutrar så det är faktiskt inget betungande alls. Men det har varit en lång läroperiod innan jag verkligen förstått hur viktigt det är. Jaja, sån är jag ;)

Mina egna löpartankar lyder såhär "kan jag springa 15km kan jag springa 21 km oxå" fick ett litet hånskratt när jag sa det till en ickelöpare, men vem bryr sig om de okunniga?? Inte jag i alla fall. Löpningen är mitt liv och det berikar det på många sätt.

Jag önskar er alla en fin fredag - med eller utan jogginskorna på - själv blir det utan tills i morgon bitti för då blir det 18km rundan.

Långdistanspass

Det var meningen att jag skulle testa att springa 15 km med bara ett mellanmål i magen igår morse kl 7, men då öste regnet ner och prognosen sa att det skulle sluta efter några timmar. Jag åt frukost och sprang 2,5 timme efter den. 14-15 km blev rundan och det var längesen jag sprang så långt, och som vanlligt var det underbart, härligt och en fantastisk känsla att bara plöja kilometrar.

Det tråkiga är att jag blir så matt och så otroligt trött efter de loppen, men jag hoppas att det blir bättre ju fler långpass jag springer.

Nu har jag lite känning i halsen igen och jag HATAR det. Jag vill alltid vara frisk så min träning inte blir lidande och att mina drömmar/mål inte blir av. Nu är det inte lång tid kvar till halvmaran i Halmstad och jag längtar efter att få springa så långt och testa hur det känns i kroppen.


Ha en härlig tisdag - här är det en strålande morgon med sol och blå himmel, så den kan inte bli annat än fin

Igår byggde jag pannben

när jag sprang i ösregn, med regnjacka i 55 minuter i skogen. Och det gav mig bara mer energi och glädje över att sprigna för jag sitter här idag och har spring i benen. Så det blir nog inte svårt att komma ut på långrunda i morgon.

Det var meningen att jag skulle sprungit terräng igår, men när jag redan efter en minut var plaskvåt om fötterna höll jag mig på skogsvägarna istället för inne i skogen. Det var bara trist i cirka fem minuter, sen njöt jag hela tiden. Ja, ni läste rätt. Jag kände mig lätt euforisk över mitt val att ge mig ut fast regnet öste ner.Och ännu bättre blev det såklart efter duschen och när jag hade torra kläder på mig igen.

Så...

Jag känner mig som en riktig löpare nu, faktiskt.

Ha en fin lördag - med eller utan joggingskorna, min dag blir en mysdag hemma med lite viktiga hemmasysslor

Det blev inget sub 25 i fredags :(

Jag vågade inte springa för jag hade ont i halsen. Det gjorde ont i mer än halsen, det gjorde ont i löparkroppen kan jag säga. Den bara ville persa. Men eftersom målet i sommar är halvmaran i augusti ville jag inte äventyra den för att persa på 5km.

Nu några dagar efter loppet känns det ok och igår sprang jag igen. Fartlek 20 minuter, blev det. Först småjoggade jag i 15 minuter med hundarna och när jag hade lämnat dem hemma så sprang jag i 20 minuter. Jag gjorde fartökningar mellan träden eller lyktstolparna när jag sprang där de fanns. Jag hann precis min runda innan regnet kom, inte för att det gör något att det regnar, men det var ändå gott att komma in innan det öste ner.

Idag är det vila som står på schemat, medan det blir terräng i morgon. Det känns bra och min rygg vill ha löpning säger den, för konstigt nog får jag mycket ont i ryggen när jag inte springer. Jag var rädd att min rygg inte skulle klara av löpningen, men det blev tvärtom. Den klarar inte av om jag INTE springer. Skönt att jag kan fortsätta med mina mål och mina utmaningar.

Ha en härlig torsdag, med eller utan jogginskorna - själv blir det utan idag och lite mys inomhus hela dagen

Ingen drömrunda i London, men väl en i Eastbourne

När jag gick ner till piren i Easbourne och tittade åt höger så var där en kulle som lockade mig att få springa i. Här i Kristianstad har jag inte tillgång till backträning om jag inte tar bilen och kör iväg och det orkar jag inte i min vardagliga träning, så jag såg fram emot och längtade efter att få springa i backar när jag nu hade tillgång till dem.






Tänk att backar/kullar kan locka till att springa i. Är jag löparnörd eller? Japp, det är jag och jag blir väldigt ledsen om jag blir förkyld och inte kan följa mitt träningsschema, vilket är fallet efter resan. Men idag känns det som om jag ska kunna testa formen tillsammans med friskis och svettis ikväll.


Det var en fantastisk tur jag sprang i Eastbourne. Det var jobbigt att springa uppför i 35 minuter, men de vackra vyerna finns fortfarande inom mig och det gjorde att rundan inte var alltför hemsk. Att jag sedan hade träningsvärk i låren i fyra dagar är en annan historia.




Tanken var att springa till Beachy Head som är den största självmordplatsen i England med 200m höga kalkstensklippor och det ska vara en mäktig och stark plats att besöka. Jag orkade inte hela vägen dit, för det var varmt och jag var rädd över att jag inte klarat det utan mer vatten i kroppen och det hade jag såklart inte med mig på turen.

Men den lilla lilla vita saken långt bakom mig är piren i Eastbourne, där jag startade min löparrunda, så jag kom rätt långt iväg. Jag sprang i över en timme, så det blev nog runt en mil, med tanke på att jag sprang i uppförsbackar i 35 minuter innan jag vände och spran mot hotellet igen.




Jag önskar er alla en fin juli dag, med eller utan jogginskorna på - själv ska jag testa formen ikväll inför Loppet på fredag kl 19.