Jag är bara så nöjd

Jag fick en liten lätt chock när vi började springa igår kväll på Balsberget, ett av de få ställena i Kristianstadstrakten med backar. Och det var backar kan jag lova. Första sträckan var en enda lång backe och jag kände mig så himla dålig och långsam, men det var till att lunka upp för backen och göra så gott jag kunde. Det drog ihop sig i halsen så jag fick lite svårt att andas och det har aldrig hänt tidigare, men jag kämpade på ändå.

Vi var fem stycken som sprang, en liten nätt grupp som träffas på måndagar 18.30 för en joggingtur på Balsberget. Detta var första gången för mig som jag var med dem, men absolut inte sista.

Vi sprang en runda på 9 km. Hälften backar upp till toppen och sen ner till parkeringen igen. Efter rundan körde jag hem och körde lite styrka för att ryggen ska få må bra igen. Jag har fortfarande lite ont, men det blir bättre, bara jag gör mina styrkeövningar som jag ska/måste/bör.

Känslan jag fick när jag var nere på parkeringen igen var värd allt motstånd upp till toppen. Utsikten uppe på toppen, var ju bara helt fantastisk. Dennna underbara sommarkväll gav oss en fantastisk vy över hela Kristianstad. Jag hade varken mobil eller kamera med mig, men det ska jag ha med mig nästa gång. För det blir en nästa gång i dessa fasansfulla backar för det utvecklar mig som löpare och det är en utmaning att springa i backar, så det blir fler besök på Balsberget.

Ha en skön tisdag med eller utan joggingskorna - för mig blir det utan, för jag ska iväg och frisera lillhunden

Ingen drömrunda i London, men väl en i Eastbourne

När jag gick ner till piren i Easbourne och tittade åt höger så var där en kulle som lockade mig att få springa i. Här i Kristianstad har jag inte tillgång till backträning om jag inte tar bilen och kör iväg och det orkar jag inte i min vardagliga träning, så jag såg fram emot och längtade efter att få springa i backar när jag nu hade tillgång till dem.






Tänk att backar/kullar kan locka till att springa i. Är jag löparnörd eller? Japp, det är jag och jag blir väldigt ledsen om jag blir förkyld och inte kan följa mitt träningsschema, vilket är fallet efter resan. Men idag känns det som om jag ska kunna testa formen tillsammans med friskis och svettis ikväll.


Det var en fantastisk tur jag sprang i Eastbourne. Det var jobbigt att springa uppför i 35 minuter, men de vackra vyerna finns fortfarande inom mig och det gjorde att rundan inte var alltför hemsk. Att jag sedan hade träningsvärk i låren i fyra dagar är en annan historia.




Tanken var att springa till Beachy Head som är den största självmordplatsen i England med 200m höga kalkstensklippor och det ska vara en mäktig och stark plats att besöka. Jag orkade inte hela vägen dit, för det var varmt och jag var rädd över att jag inte klarat det utan mer vatten i kroppen och det hade jag såklart inte med mig på turen.

Men den lilla lilla vita saken långt bakom mig är piren i Eastbourne, där jag startade min löparrunda, så jag kom rätt långt iväg. Jag sprang i över en timme, så det blev nog runt en mil, med tanke på att jag sprang i uppförsbackar i 35 minuter innan jag vände och spran mot hotellet igen.




Jag önskar er alla en fin juli dag, med eller utan jogginskorna på - själv ska jag testa formen ikväll inför Loppet på fredag kl 19.

Det går bra att springa i bh i skogen, där det bara är jag och djuren

Det går även bra att springa på tid istället för en uppmätt sträcka. Det är vad jag har gjort nu när jag är på besök hos svärmor. Jag sprang drygt en timme i skogen där och skrämde djuren med att springa i bh istället för sportbh, för att jag hade glömt träningslinne så jag började springa i bomulls tröja. Den blev snabbt svettig och äcklig så den tog jag av. Ett möte med en kvinna fick jag i skogen och då försökte jag hinna ta på mig craft-jackan innan hon såg min bh, men jag lyckades inte så bra med det.

"Är det strippning i skogen?" frågade hon och log.

men henne kommer jag aldrig mer att träffas (hoppas jag), så den titten bjuder jag på. (Det var ingen vacker eller sexig bh heller, så ni vet)

Löpningen gick bra, stegen var lätta och jag kämpade på i backarna. Jag har inga backar hemma i min skog, så jag sprang några gånger extra i de jag hittade här. ;)Och då tänkte jag på min snygga stil, höfterna fram, rak rygg, hög blick och fin andning. Sommarens lopp kommer att gå som jag hoppas och drömmer om, känns det som just nu. Bara för att jag är så grym, som coachen säger.

När jag kom hem körde jag styrka som schemat säger och det gick bra. Armhävningarna behöver köras lite extra med, för de är jobbiga känner jag, Så det får väl bli några extra varje kväll innan John Blund kommer.

Ha en riktigt fin kväll, med eller utan jogginskorna på - själv samlar jag kraft i svärmors soffa inför min 30 minuters löpning i morgon i lite högre tempo.