Jag tränar fortfarande

även om bloggen har torka.

Fast jag tog beslutet att inte springa Götebrgsvarvet i år, utan fokusera på Stockholm Marathon istället.

Jag har haft en MYCKET tung vinter som gjort att jag inte kommit iväg i löpardojorna som jag önskat och velat, men jag har tränat inomhus på friskis och svettis istället. Nu är jag på G och hoppas att de 8 veckor som är kvar till maran ska räcka för att komma i form till maran.

Ha en fin dag - själv ska jag köra backträning med friskiskompisarna

Nytt år och nya mål med joggingskorna på

Då har det året som jag ska springa en mara kommit. Just nu känns det långt borta för jag är inte riktigt i min regelbundna träning som jag vill. Men tankemässigt är jag på gång, så jag planerar in mina dagar efter mitt schema nu och det känns bra. Jag kommer att träna på friskis o svettis mer än jag gjort innan. Jag kan av någon anledning inte få in styrketräningen i mitt liv här hemma, så jag ska börja gå på skivstång/intervall varje vecka istället.

Coachen skickade ut detdär mailet som alltid gör mig så glad, och i årets sista mail fick jag fyra frågor att besvara. Härligt att få tänka tillbaka på mitt löparår som varit alldeles fantastiskt

1. De bästa träningsminnena
*När jag var på Nordic Military traning i Stockholm tillsammans med coachen och många andra fantastiska människor.
*När jag sprang 16.7 km med bara ett mellanmål i kroppen för att testa den. Det gick hur bra som helst och jag börjar lära känna min löparkropp nu. :)

2. Det är är jag stolt över (ur träningssynpunkt eller tävling med för den delen)

*Att jag bara älskar att springa kilometer efter kilometer och att jag orkar hur långt som helst(nästan i allafall). När jag sprang 16.7 km och bara älskade det.
*Att jag klarade av att springa halvmaran på en fantastisk tid och inte vara helt matt efteråt.

3. Det här är jag riktigt bra på och tänker förstärka ännu mer nästa år
*Att hushålla med energin så att jag har otroligt mycket kraft kvar på slutet av både pass och lopp.

4. Det här var knepigare än jag trott - hur kan jag vända det framöver?

*Att få in styrketräningen i mitt liv. Nu har jag kämpat med det här hemma och det blir inga bra resultat så nu lämnar jag över det till de som kan det. Jag går till friskis och svettis och kör styrka i grupp där istället.

Så, jag ser fram emot detta nya löparår, där jag ska springa Göteborgsvarvet, Stokholm maraton och de andra loppen som jag gillar (Vårruset, Startskottet här i hemma i min lilla stad, Malmömilen och iformloppet).

Hoppas ni alla har lika härliga förväntningar på 2012 som jag har.

Jag är bara så nöjd

Jag fick en liten lätt chock när vi började springa igår kväll på Balsberget, ett av de få ställena i Kristianstadstrakten med backar. Och det var backar kan jag lova. Första sträckan var en enda lång backe och jag kände mig så himla dålig och långsam, men det var till att lunka upp för backen och göra så gott jag kunde. Det drog ihop sig i halsen så jag fick lite svårt att andas och det har aldrig hänt tidigare, men jag kämpade på ändå.

Vi var fem stycken som sprang, en liten nätt grupp som träffas på måndagar 18.30 för en joggingtur på Balsberget. Detta var första gången för mig som jag var med dem, men absolut inte sista.

Vi sprang en runda på 9 km. Hälften backar upp till toppen och sen ner till parkeringen igen. Efter rundan körde jag hem och körde lite styrka för att ryggen ska få må bra igen. Jag har fortfarande lite ont, men det blir bättre, bara jag gör mina styrkeövningar som jag ska/måste/bör.

Känslan jag fick när jag var nere på parkeringen igen var värd allt motstånd upp till toppen. Utsikten uppe på toppen, var ju bara helt fantastisk. Dennna underbara sommarkväll gav oss en fantastisk vy över hela Kristianstad. Jag hade varken mobil eller kamera med mig, men det ska jag ha med mig nästa gång. För det blir en nästa gång i dessa fasansfulla backar för det utvecklar mig som löpare och det är en utmaning att springa i backar, så det blir fler besök på Balsberget.

Ha en skön tisdag med eller utan joggingskorna - för mig blir det utan, för jag ska iväg och frisera lillhunden

Igår byggde jag pannben

när jag sprang i ösregn, med regnjacka i 55 minuter i skogen. Och det gav mig bara mer energi och glädje över att sprigna för jag sitter här idag och har spring i benen. Så det blir nog inte svårt att komma ut på långrunda i morgon.

Det var meningen att jag skulle sprungit terräng igår, men när jag redan efter en minut var plaskvåt om fötterna höll jag mig på skogsvägarna istället för inne i skogen. Det var bara trist i cirka fem minuter, sen njöt jag hela tiden. Ja, ni läste rätt. Jag kände mig lätt euforisk över mitt val att ge mig ut fast regnet öste ner.Och ännu bättre blev det såklart efter duschen och när jag hade torra kläder på mig igen.

Så...

Jag känner mig som en riktig löpare nu, faktiskt.

Ha en fin lördag - med eller utan joggingskorna, min dag blir en mysdag hemma med lite viktiga hemmasysslor

Det blev inget sub 25 i fredags :(

Jag vågade inte springa för jag hade ont i halsen. Det gjorde ont i mer än halsen, det gjorde ont i löparkroppen kan jag säga. Den bara ville persa. Men eftersom målet i sommar är halvmaran i augusti ville jag inte äventyra den för att persa på 5km.

Nu några dagar efter loppet känns det ok och igår sprang jag igen. Fartlek 20 minuter, blev det. Först småjoggade jag i 15 minuter med hundarna och när jag hade lämnat dem hemma så sprang jag i 20 minuter. Jag gjorde fartökningar mellan träden eller lyktstolparna när jag sprang där de fanns. Jag hann precis min runda innan regnet kom, inte för att det gör något att det regnar, men det var ändå gott att komma in innan det öste ner.

Idag är det vila som står på schemat, medan det blir terräng i morgon. Det känns bra och min rygg vill ha löpning säger den, för konstigt nog får jag mycket ont i ryggen när jag inte springer. Jag var rädd att min rygg inte skulle klara av löpningen, men det blev tvärtom. Den klarar inte av om jag INTE springer. Skönt att jag kan fortsätta med mina mål och mina utmaningar.

Ha en härlig torsdag, med eller utan jogginskorna - själv blir det utan idag och lite mys inomhus hela dagen

Ingen drömrunda i London, men väl en i Eastbourne

När jag gick ner till piren i Easbourne och tittade åt höger så var där en kulle som lockade mig att få springa i. Här i Kristianstad har jag inte tillgång till backträning om jag inte tar bilen och kör iväg och det orkar jag inte i min vardagliga träning, så jag såg fram emot och längtade efter att få springa i backar när jag nu hade tillgång till dem.






Tänk att backar/kullar kan locka till att springa i. Är jag löparnörd eller? Japp, det är jag och jag blir väldigt ledsen om jag blir förkyld och inte kan följa mitt träningsschema, vilket är fallet efter resan. Men idag känns det som om jag ska kunna testa formen tillsammans med friskis och svettis ikväll.


Det var en fantastisk tur jag sprang i Eastbourne. Det var jobbigt att springa uppför i 35 minuter, men de vackra vyerna finns fortfarande inom mig och det gjorde att rundan inte var alltför hemsk. Att jag sedan hade träningsvärk i låren i fyra dagar är en annan historia.




Tanken var att springa till Beachy Head som är den största självmordplatsen i England med 200m höga kalkstensklippor och det ska vara en mäktig och stark plats att besöka. Jag orkade inte hela vägen dit, för det var varmt och jag var rädd över att jag inte klarat det utan mer vatten i kroppen och det hade jag såklart inte med mig på turen.

Men den lilla lilla vita saken långt bakom mig är piren i Eastbourne, där jag startade min löparrunda, så jag kom rätt långt iväg. Jag sprang i över en timme, så det blev nog runt en mil, med tanke på att jag sprang i uppförsbackar i 35 minuter innan jag vände och spran mot hotellet igen.




Jag önskar er alla en fin juli dag, med eller utan jogginskorna på - själv ska jag testa formen ikväll inför Loppet på fredag kl 19.

Vila idag - Malmömilen i morgon

Jag har inte sprungit så mycket de sista två veckorna, men jag har danzat zumba och kört slut på mig, så jag hoppas att jag har mycket spring i benen i morgon så att jag kan få till ett nytt peronbästa. Den mentala delen som ska se till att jag vågar/vill pressa mig mer, den är på G. Jag pressade mig mer när jag sprang Vårruset i maj och fick då en fin tid på 5km. Nu är det dags för att pressa mig till en fin tid på milen med.

Hur det går? Frågar ni mig, kommer det att bli pers i morgon, det är JAG övertygad om. Kom tillbaka och läs vad mitt nya PB är på söndag.

Ha en fin fredag - med eller utan joggingskorna - själv ska jag vila benen så mycket att de är fulla av spring i morgon kl 15 när starskottet går.

Spring i benen = Snart Malmömilen - HÄRLIGT

och jag ser oerhört mycket fram emot en dag tillsammans med löparkompisen Cicci. Vi får åka tåg gratis till loppet så vi tänker åka tidigt och ha en heldag tillsammans. Vi ser fram emot det båda två. Jag har inte sprungit så mycket som jag önskat den senaste tiden, och känner då såklart att jag inte är i bra form. Men det går ju inte att göra något åt nu, så formen får vara som den är.

Jag har spring i benen och det är nog ett gott tecken. Ett tufft zumbapass igår och ett på torsdag gör att jag bara längtar efter att få springa. Jag vill springa runt 55 minuter, och jag ska pressa mig så mycket jag kan för ett nytt PB.

Ha en fin tisdag - med eller utan löpardojorna på - själv ska jag njuta av dagen och ta den som den kommer, utan löpardojorna på.

Zumba istället för löpning

och det är inte helt fel det. Pulsen är hög, magmusklerna får jobba och fötternas stampande och dansande håller en hastighet som jag aldrig kommer upp i när jag springer. Underbart jobbigt. Två veckor framåt ska vi dansa zumba två gånger i veckan och sen är danskursen slut och det blir jogging för hela slanten. På onsdag börjar friskis och svettis sin utejympa och därmed oxå ett jogginpass som utgår från tivoliparken.

Om en vecka är det Malmömilen och jag hoppas jag mår bättre då än jag gör nu. Huvudvärk och alldeles för lite sömn. Men jag gick ut skolan igår och då får jag väl acceptera en liten jobbig lördag.

I morgon är det dags för 15km rundan igen. jag ser fram emot att springa den, men det återstår att se när jag kan lägga in rundan i min dagsplanering. jag ska vara moster i kväll och i natt så jag får springa när lill-killen åkt hem igen.

Jag önskar er alla en fin pingstafton - med eller utan jogginskorna på, själv tar jag inte på dem förrän i morgon.

Underbart löparliv jag har

Tänk att jag ställer klockan en söndagsmorgon för att äta en supertidig frukost enbart för att kunna springa innan det blir för varmt. Då är man=jag löparnörd. Men jag älskar att vara löparnörd. Det är jag det.

Så, i söndags sprang jag 1.40 i skogen. Det skulle vara terräng, men jag har ormfobi och andra rädslor för smådjur som kan finnas i det höga gräset när det är varmt, så det blev inte så mycket terräng, men väl i skogen sprang jag. Jag tycker att det är en underbar känsla att vara ute en speciell tid istället för att springa en sträcka. Nu kan jag springa var jag vill, kolla in nya vägar som jag aldrig sprungit eller kört på tidigare och bara njuta av att vara ute, utan att kolla tid per km.

Idag eller ikväll får det bli en 5 km-runda med styrka efteråt.

Ha en fantastisk tisdag - med eller utan joggingskorna på.

Zumba ÄR jobbigt

Min sista joggingtur hos svärmor gjorde jag i Engelska parken och den var helt underbar. Jag sprang i 30 minuter och sedan körde jag styrkeövningar när jag kom hem innan stretch och dusch. Parken var så vacker så jag tog en del sekunderlånga pauser för fotografering.


Det är inte meningen att texten inte står tillsammans.... blogger bråkar lite med mig så här på morgonkvisten.


Igår, torsdag, var det återigen ett zumbapass och jag tar ut mig ordentligt på det. Jag är genomsvettig efter två låtar. Jag är övertygad om att jag inte har gått ner i i träningen för att jag har bytt ut mitt fartpass på torsdagar mot zumban. Det är så jobbigt och krävande och jag är helt slut när passet är över. Jag kör faktist hårdare på zumban än när jag springer, så det är ett fantastiskt komplement i min träning. Två jogginpass i veckan och ett zumba pass, det bådar gott infor sommarloppen

Nästa vecka är det crosspass med friskis på måndag och zumba tisdag och onsdag, så jag insåg just nu att det gör inget att min stressade/fullbokade helg inte kan klämma in mitt långpass. Vad skönt att jag kan släppa det just nu. Det var visst en mening med detta inlägg ändå som skrivs kl 4 på morgonen då John Blund har övergivit mig.

Ha en underbar fredag och helg - med eller utan joggingskorna, själv blir det utan denna helg

Det går bra att springa i bh i skogen, där det bara är jag och djuren

Det går även bra att springa på tid istället för en uppmätt sträcka. Det är vad jag har gjort nu när jag är på besök hos svärmor. Jag sprang drygt en timme i skogen där och skrämde djuren med att springa i bh istället för sportbh, för att jag hade glömt träningslinne så jag började springa i bomulls tröja. Den blev snabbt svettig och äcklig så den tog jag av. Ett möte med en kvinna fick jag i skogen och då försökte jag hinna ta på mig craft-jackan innan hon såg min bh, men jag lyckades inte så bra med det.

"Är det strippning i skogen?" frågade hon och log.

men henne kommer jag aldrig mer att träffas (hoppas jag), så den titten bjuder jag på. (Det var ingen vacker eller sexig bh heller, så ni vet)

Löpningen gick bra, stegen var lätta och jag kämpade på i backarna. Jag har inga backar hemma i min skog, så jag sprang några gånger extra i de jag hittade här. ;)Och då tänkte jag på min snygga stil, höfterna fram, rak rygg, hög blick och fin andning. Sommarens lopp kommer att gå som jag hoppas och drömmer om, känns det som just nu. Bara för att jag är så grym, som coachen säger.

När jag kom hem körde jag styrka som schemat säger och det gick bra. Armhävningarna behöver köras lite extra med, för de är jobbiga känner jag, Så det får väl bli några extra varje kväll innan John Blund kommer.

Ha en riktigt fin kväll, med eller utan jogginskorna på - själv samlar jag kraft i svärmors soffa inför min 30 minuters löpning i morgon i lite högre tempo.

Terränglöpning igår

i en timme och det var underbart. Jag är lite seg i kropp och själ och klarar inte av att följa mitt träningsschema just nu, men jag kör på i den takt som känns bra just nu. Jag har börjat dansa zumba på torsdagskvällar och det är så jobbigt, så svettigt och så underbart roligt. Jag märker att jag pressar mig hårdare där än när jag kör intervallträning i skogen, så det är ett bra komplement till min löpning märker jag.

När jag sprang igår kändes benen lätta och jag märker att jag blir starkare och starkare. Nu är det en månad kvar tills Malmömilen och den milen ser jag fram emot. Jag hoppas att jag får hålla mig frisk, så att jag kan fortsätta att köra på så jag kan få en tid som jag blir nöjd med.

Utmaningen med coachen om att köra styrka efter passen, klarar jag fint, det känns bra när jag gjort det och jag vet att det hjälper mig i löpningen oxå och allt som stärker mig där måste jag kämpa med.

Ha en skön måndag - vecka med eller utan joggingskor, själv blir det både med joggingskorna och zumbaskorna på

Jag sköter min utmaning och träning

Morgonjoggen i lördagsmorse på en mil var en alldeles underbar upplevelse och jag körde styrkeövningar på gräsmattan när jag kom hem i det nyklippta gräset som klipptes utan uppsamlare, med hundarna som åskådare. Så första utmaningen med coachen gjorde jag som jag skulle, och jag ska fortsätta med det, för kroppen gillade det skarpt - att bli starkare och starkare för varje dag, menar jag :)

Igår var jag och körde ett cross-pass med friskis och svettis. Det var varmt, underbart roligt och så härligt att springa och köra styrka med dem. Vi var en liten fin grupp på fem tjejer, som kutade runt med glada munnar. Suck, pust och stön var det enda som hördes när vi körde den sista rundan, styrka, men ju mer vi lät ju mer skrattade vi åt varandra.

Träningsvärken jag fick efter mitt zumba-pass i torsdag kändes kan jag tala om, men det var en go känsla. Jag har aldrig haft sån träningsvärk i ryggen som jag fick efter zumban. Så, då tänker jag att det är bra att kombinera träningen och att jag ändå utvecklas som löpare. För det gör jag, det märker jag när jag springer lopp och även när jag springer med friskis.


Ha en skön dag, med eller utan löpardojorna på - själv ska jag ut med hundarna nu på en varm,solig promenad

Utmaning på G

Första utmaningen är på G nu.

Jag har inte mått så bra på fler veckor nu. Jag planerar för mycket och gör alla projekt halvdant istället för att göra hälften bra. En viktig del i min träning som jag inte gör alls är mina styrkeövningar. Idag mailade jag coachen för lite peppning och denna mailväxling slutade med en utmaning. Jag ska köra mina styrkeövningar enligt schema i två veckor och hon ska köra sin rehab enligt sitt schema.

OCH

helt plötsligt så känns det lite roligare igen.

Gårdagens fartlekspass blev ett zumbapass istället och det var roligt, pulshöjande och jobbigt.

I morgonbitti blir det tidig uppgång för ett tidigt morgonlopp på 10km. Ser redan fram emot det - att få vara ensam med fåglarna och solen tidigt, tidigt en lördags morgon.

Ha en skön fredag med eller utan joggingskorna, själv ska jag mentalt förbereda mig på mitt styrkepass som ska göras efter milspasset i morgonbitti.

Det blir inte som jag tänkt mig, men det blir bra ändå

hoppas jag.

Just nu följer jag inte mitt träningsschema alls. Det bara tar emot. Jag har varit utbränd och är "rätt" utmattad igen och vågar inte ta ut mig med joggingen, därför blir det inte som jag tänkt mig.

Jag sprang en morgonrunda på fem kilometer i fredags och ska snart ut på en härlig runda. I morgon är det Vårruset i Malmö med min kära Cicci. Jag vill att det ska vara lätt i benen, men OM det är det, det återstår att se. Jag ska förbereda mig så mycket jag kan och sen får det bli ett träningspass för huvudloppet är, förutom halvmaran i augusti, 5-km stadsloppet den 8 juli. Så, alla sekunder under mitt förra 5-km lopp är jag nöjd med. Det sprang jag i somras i 32 graders värme, så det var en utmaning som heter duga. Jag vill ju bara förbättra mina tider, och i tankarna gör jag det hela tiden, men sen hänger inte benen med när jag springer, men jag ger inte upp. Jag fortsätter att jaga sekunder och pressa mig så gott jag kan när jag springer mina pass.

Nej, nu dags för en liten minifrukost innan jag snörar på mig skorna.

Ha en skön första maj - själv blir det till att studera idag med.

Tyst i huset

när maken + son har åkt till skogen och en dotter sover. Solen skiner och fåglarnas kvitter hörs ända in till mig där jag sitter. Med andra ord en alldeles underbar morgon. Frukosten är redan i magen för om två timmar ska jag ut på min 5-km runda i Vårrusetfart.

Det blir utan hundar för de gillar inte mitt Vårrusettempo, så de får en runda först och sedan springer jag ensam i skogen.

Så, snart kommer det en uppdatering om hur just mitt Vårrusettempo var.

Ha en skön lördag, med eller utan jogginskorna, med eller påskgodis - här blir det med jogginskorna och utan godis

Håll koll på 347

för hon ska kolla formen på 5km om en vecka.

Ha en skön helg - njut av vädret med eller utan joggingskorna på

Två pass på en dag

blev det minsann idag. Har aldrig hänt tidigare. Den första 5km-rundan sprang jag med hundarna, men med lite sms (tonåringar) och telefonsamtal (tonåringar) blev inte den rundan vad den borde blivit. Japp, jag vet att jag skulle stängt av mobilen och gett mig denna egentid, men jag lär mig efter hand.

SÅ

när 17-åringen skulle springa och inte hade sin löparkompis tillgänglig, frågade jag snällt om jag och hundarna fick följa med. Det fick vi. Det är första gången jag fick springa med henne. Mina familjemedlemmar tror att jag springer sååå fort, men det gör jag inte och jag kan faktiskt springa i deras takt, bara jag får sällskap någon gång ibland. jag springer ensam två gånger i veckan och jag vill så gärna få sällskap någon gång. Idag fick jag det och jag blev så varm inom mig över att dottern äntligen sa ja till en joggingrunda med mig. Så det blev samma 5-km runda igen och det kändes så gott och härligt. Dottern hade musik i öronen så vi sprang under tystnad och det var helt underbart. Jag hoppas verkligen att jag får följa med henne på fler rundor.

Ha en skön onsdagskväll, med eller utan lopp i kroppen - själv blir det baravara tid.

Helgens 14-km pass

gick snabbare än förra helgen. Jag är alltid försiktig när jag springer en sträcka första gången och det var jag även vid mitt första 14-km pass. Andra gången gick det på 1h och 20 minuter och förra gången 1h och 30 minuter. Denna gång sprang jag utan musik i öronen och bara njöt av fågelkvitter och solsken.

Igår fyllde jag år och hoppade över cross-passet med friskis. Och det kändes helt ok, för kroppen är så så trött. Jag är utmattad och nedstämd och jag känner igen det från min utbrändhet. Så jag kommer att ta det lugnt några dagar nu tänkte jag.

Det bir nog vila idag och sen en lugn 5km runda med hundarna i morgon och sen ett långpass med en kompis i helgen.

Jag önskar er alla fina jogginrundor nu i det goa vädret och ni som inte springer - njut ändå. Själv samlar jag kraft med att bara göra det som känns bra för mig just nu.