Äntligen kommer halvmaran i bilder

Här är jag och Niklas min löparkompis som fick igång mig på ett alldeles för högt tempo, men som hjälpte mig att hålla resten av loppet så jag fick en bra tid.

Laddade till max är vi, men det fattar ni säkert.




Killen bredvid mig följde jag i några km och han mig, verkade det som. Han satte av mot mål ca 100 meter före mål, MEN jag spurtade om honom 25 meter före mål

"Fan med hörde jag honom säga när jag susade förbi"






Här är det tugnt, precis innan maken skriker på mig.


DÅ....















spelar jag pigg och glad, så som jag är när jag inte springer långt
















Oh, så lätta fötter jag har när jag ska förbi kille nummer 30 några meter längre fram. Jag har ju alltid kraft kvar i slutet på alla lopp, det är bra för pannbenet. Sen runt hörnet så var det STORA målet att springa igenom. Lycka, lycka lycka












Glada och lyckliga i mål. Trötta såklart, men inte så trötta att vi inte kunde bestämma att loppet var så underbart att vi vill springa det igen nästa år.

Jag önskar er en finfin lördag, med eller utan jogginskorna - själv har jag sprungit 10km som var tugnt, så tugnt

Jag klarade det

och jag är så stolt, trött och matt i benen, men full av glädje över att inte gått ett enda steg utan jag sprang hela tiden i det tempot som jag fixade en km i taget.

Jag sprang med min löparkompis Niklas de tre första km, sen orkade jag inte hans tempo, för det låg på lite över 5 minuter, men det snabba tempot hjälpte mitt huvud att tro att jag skulle klara att springa loppet på 2 timmar. Jag sprang en km i taget och försökte hela tiden räkna hur snabbt den km skulle springas för att klara loppet på 2 timmar. Det gick jättebra och jag kände mig stark nog att klara det, men de sista km var för tunga och sluttiden enligt hemsidan är 2.05.50.


De första 12 km låg jag under 6 minuter per km men sen fick jag helt plötsligt en km på 7.17!!! haha jag fick en liten chock när jag tittade på telefonen Men det var nog den km som det gick mkt uppför. Men det var ju otroligt bra att det bara var en km som var sådär tung. 13 km sprang jag mellan 4.58-5.59. En på 7.17 och de andra 6.00-6.38. För mig är detta ett mycket bra tempo i 21 km. Tycker jag :) och det är ju det viktigaste - vad JAG tycker själv.

Benen var otroligt tunga den sista 5 km och jag hade som max innan loppet sprungit 17km, så det var att tänka på träningen och alla pass jag fixat hemma, så gick det en km i taget och jag till och med spurtade i mål. OCH killen jag spurtade förbi 20 meter innan mål sa "Fan med" när jag susade förbi. Han och jag hade hållt samma tempo några km och vid 19 sa han till en i publiken "jag gick in i väggen vid 17", så min tolkning av det var att han gärna ville vara före mig i mål. Vi hade legat sida vid sida, jag före honom och han före och många km. Men :) jag var först över mållinjen.

Det var ett fantastiskt fint lopp, med många km utmed kusten på en fin stig. Den var backigare än jag förväntat mig, men jag tog det lugnt i backarna för att hushålla med kraften. Vi bestämde direkt (jag och Niklas) efter loppet att det blir till en träff där nästa år med och fixa nytt pers.


Bilderna är i makens kamera så de kommer i morgondagens inlägg

Jag är nöjd
Jag är grym
Jag kämpade som bara den
Jag tänkte på er alla som tänkte på mig
OCH
Jag klarade det

Ha en fin dag alla löpare och alla andra med - i löparspåret eller om ni bara ska göra annat kul - själv ska jag klä mig fint och gå på barndop.

Då var det dags för årets mål - årets utmaning

kl 12, går startskottet och ca två timmar senare är jag över mållinjen med trötta ben, men med stolthet och glädje.

Väskan är packad, fötterna ompysslade och jag är laddad.

Heja, heja mig. I morgon får ni detaljerna, nu laddar jag.

Ha en fin lördag alla- själv ska jag ge järnet och med stolthet springa så bra jag kan

I morgon gäller det

Japp, nu är det bara en dag kvar innan jag ska ta mig an årets utmaning.

I skrivande stund är det inte mycket ork i kroppen, men det spelar ju ingen roll heller. Det är i morgon som jag ska ta mig runt på den "lilla" rundan på 21 097,5.

Men idag ska jag ta det lugnt och låta benen få sådär mycket spring i sig så jag bara längtar tills startskottet går i morgon kl 12.

Jag bad om pepp från underbaraste coachen Mia och det fick jag såklart. Nu ska jag verkligen använda mig av allt jag har byggt upp under de senaste två åren. Mia har coachat mig i ett år och jag har sprungit med friskis och svettis i två år. Jag vet att jag har grunden med mig, jag vet att jag kommer att orka, jag vet att jag ska använda pannbenet som jag byggt under dessa år och jag vet att jag kommer att klara det.

OCH

Jag vet att tårarna rinner när jag springer över mållinjen, för när jag klarar av detta efter utbrändheten så blir det så stort för mig att jag blir alldeles rörd över att jag kommit tillbaka på detta sätt.

Ha en fin dag alla löparvänner och alla ni andra oxå som inte hittat denna fantastiskt härliga motionsform

Sista långpasset innan halvmaran

sprang jag igår, men det gick inte så bra som jag hoppats på.

Jag glömde vatten, det var tidigt på morgonen samt jag hade en dålig nattsömn i bagaget med mig, så det gick tungt kan jag säga. Det blev "bara" 16.5 km, på 1.45. Jag är inte nöjd såklart, men jag ska ta väl hand om mig nu inför nästa lördag så är jag övertygad om att jag kommer att klara av att springa det loppet med glädje smärta och jävlaranamma.

Efter långpasset igår så återkom inte någon kraft eller glädje alls under dagen. Jag var seg och trött. Min systerdotter och hennes pappa firades med kalas och jag var allt annat än social, men det var de andra så förhoppningsvis märktes min sega attityd inte alltför mycket. Hade kalaset varit idag hade jag nog kunnat vara lite emr social känns det som. Jag är på G igen.

Min nattsömn har varit dålig-USEL i över tre veckors tid, men i natt har jag sovit lite bättre, så nu känner jag hopp om sömnen igen.

I morgon blir det ett lätt pass med styrkeövningar och sedan springer jag ett sista lätt pass på onsdag. Därefter laddar jag med vila och mental träning inför halvmaran.


Ha en härlig söndag - med eller utan joggingskorna - själv blir det en söndag med arbetsskorna

Kan inte göra så mycket mer nu

inför halvmaran om 11 dagar. Nu får jag acceptera min form som den är. Grunden är just den grund som jag har inget annat. Jag är spänd, men inte nervös, för jag vet att jag klarar av att springa 17 km och då klarar jag av att springa 21 km oxå.

Sista långpasset blir i morgon sen blir det tre korta pass innan loppet. Det känns bara så gott, att det börjar närma sig med 2011´s stora mål.

Jag ska springa en halvmara... det trodde jag inte för några år sedan. Nu är jag där och det känns så otroligt bra med min träning som gjort mig starkare och snabbare och framförallt mer uthållig. Det är så underbart att bara låta kilometrarna försvinna bakom mig när jag springer de långa passen.

Dessa sista 11 dagarna som är kvar ska jag förbereda mig mentalt. Mitt enda problem är min sömn, men jag får kämpa på även om jag sover dåligt natten innan loppet, för inget stoppar mig nästa lördag - INGET

Ha en fin tisdag alla fina människor, med eller utan joggingskorna - själv blir det utan för det står vila på mitt schema