Äntligen kommer halvmaran i bilder

Här är jag och Niklas min löparkompis som fick igång mig på ett alldeles för högt tempo, men som hjälpte mig att hålla resten av loppet så jag fick en bra tid.

Laddade till max är vi, men det fattar ni säkert.




Killen bredvid mig följde jag i några km och han mig, verkade det som. Han satte av mot mål ca 100 meter före mål, MEN jag spurtade om honom 25 meter före mål

"Fan med hörde jag honom säga när jag susade förbi"






Här är det tugnt, precis innan maken skriker på mig.


DÅ....















spelar jag pigg och glad, så som jag är när jag inte springer långt
















Oh, så lätta fötter jag har när jag ska förbi kille nummer 30 några meter längre fram. Jag har ju alltid kraft kvar i slutet på alla lopp, det är bra för pannbenet. Sen runt hörnet så var det STORA målet att springa igenom. Lycka, lycka lycka












Glada och lyckliga i mål. Trötta såklart, men inte så trötta att vi inte kunde bestämma att loppet var så underbart att vi vill springa det igen nästa år.

Jag önskar er en finfin lördag, med eller utan jogginskorna - själv har jag sprungit 10km som var tugnt, så tugnt

Tungt återhämtningspass

men jag förmodar att det är precis som det ska vara. Det blev 6 km tung, skön härlig löpning. När detta passet var gjort började det gå upp för mig vad jag gjorde i lördags.

Nu är jag bara så glad och lycklig över vad jag presterade i lördags, jag bryr mig inte om att sluttiden var fler minuter fler än min hjärna tyckt att det skulle vara. Jag är nöjd med mig själv och jag mår bara så bra när jag får springa och utmana mig själv på detta sätt.

Nu har jag anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år... Jag är verkligen på G

Jag hoppas ni har haft en fin torsdag med eller utan joggingskor på era små fossingar - själv har mina varit utan hela dagen.

Jag klarade det

och jag är så stolt, trött och matt i benen, men full av glädje över att inte gått ett enda steg utan jag sprang hela tiden i det tempot som jag fixade en km i taget.

Jag sprang med min löparkompis Niklas de tre första km, sen orkade jag inte hans tempo, för det låg på lite över 5 minuter, men det snabba tempot hjälpte mitt huvud att tro att jag skulle klara att springa loppet på 2 timmar. Jag sprang en km i taget och försökte hela tiden räkna hur snabbt den km skulle springas för att klara loppet på 2 timmar. Det gick jättebra och jag kände mig stark nog att klara det, men de sista km var för tunga och sluttiden enligt hemsidan är 2.05.50.


De första 12 km låg jag under 6 minuter per km men sen fick jag helt plötsligt en km på 7.17!!! haha jag fick en liten chock när jag tittade på telefonen Men det var nog den km som det gick mkt uppför. Men det var ju otroligt bra att det bara var en km som var sådär tung. 13 km sprang jag mellan 4.58-5.59. En på 7.17 och de andra 6.00-6.38. För mig är detta ett mycket bra tempo i 21 km. Tycker jag :) och det är ju det viktigaste - vad JAG tycker själv.

Benen var otroligt tunga den sista 5 km och jag hade som max innan loppet sprungit 17km, så det var att tänka på träningen och alla pass jag fixat hemma, så gick det en km i taget och jag till och med spurtade i mål. OCH killen jag spurtade förbi 20 meter innan mål sa "Fan med" när jag susade förbi. Han och jag hade hållt samma tempo några km och vid 19 sa han till en i publiken "jag gick in i väggen vid 17", så min tolkning av det var att han gärna ville vara före mig i mål. Vi hade legat sida vid sida, jag före honom och han före och många km. Men :) jag var först över mållinjen.

Det var ett fantastiskt fint lopp, med många km utmed kusten på en fin stig. Den var backigare än jag förväntat mig, men jag tog det lugnt i backarna för att hushålla med kraften. Vi bestämde direkt (jag och Niklas) efter loppet att det blir till en träff där nästa år med och fixa nytt pers.


Bilderna är i makens kamera så de kommer i morgondagens inlägg

Jag är nöjd
Jag är grym
Jag kämpade som bara den
Jag tänkte på er alla som tänkte på mig
OCH
Jag klarade det

Ha en fin dag alla löpare och alla andra med - i löparspåret eller om ni bara ska göra annat kul - själv ska jag klä mig fint och gå på barndop.

Då var det dags för årets mål - årets utmaning

kl 12, går startskottet och ca två timmar senare är jag över mållinjen med trötta ben, men med stolthet och glädje.

Väskan är packad, fötterna ompysslade och jag är laddad.

Heja, heja mig. I morgon får ni detaljerna, nu laddar jag.

Ha en fin lördag alla- själv ska jag ge järnet och med stolthet springa så bra jag kan

I morgon gäller det

Japp, nu är det bara en dag kvar innan jag ska ta mig an årets utmaning.

I skrivande stund är det inte mycket ork i kroppen, men det spelar ju ingen roll heller. Det är i morgon som jag ska ta mig runt på den "lilla" rundan på 21 097,5.

Men idag ska jag ta det lugnt och låta benen få sådär mycket spring i sig så jag bara längtar tills startskottet går i morgon kl 12.

Jag bad om pepp från underbaraste coachen Mia och det fick jag såklart. Nu ska jag verkligen använda mig av allt jag har byggt upp under de senaste två åren. Mia har coachat mig i ett år och jag har sprungit med friskis och svettis i två år. Jag vet att jag har grunden med mig, jag vet att jag kommer att orka, jag vet att jag ska använda pannbenet som jag byggt under dessa år och jag vet att jag kommer att klara det.

OCH

Jag vet att tårarna rinner när jag springer över mållinjen, för när jag klarar av detta efter utbrändheten så blir det så stort för mig att jag blir alldeles rörd över att jag kommit tillbaka på detta sätt.

Ha en fin dag alla löparvänner och alla ni andra oxå som inte hittat denna fantastiskt härliga motionsform