Grå dag men ett pass ska jag få till

Idag blir det ett lugnt pass på ca 7 km. Jag hade tänkt springa nu på morgonen, men jag ska ha min systerdotter här i två timmar, så jag ska softa lite och sen får det bli ett pass i eftermiddag istället.

Det kändes mycket bättre igår än det gjorde i lördags efter långpasset. Det till och med var lite spring i benen igen, så den mentala biten är glad och positiv inför lördagens lopp.

Hoppas ni alla får en fin dag, även om det är grått även hos er.

Sista långpasset innan halvmaran

sprang jag igår, men det gick inte så bra som jag hoppats på.

Jag glömde vatten, det var tidigt på morgonen samt jag hade en dålig nattsömn i bagaget med mig, så det gick tungt kan jag säga. Det blev "bara" 16.5 km, på 1.45. Jag är inte nöjd såklart, men jag ska ta väl hand om mig nu inför nästa lördag så är jag övertygad om att jag kommer att klara av att springa det loppet med glädje smärta och jävlaranamma.

Efter långpasset igår så återkom inte någon kraft eller glädje alls under dagen. Jag var seg och trött. Min systerdotter och hennes pappa firades med kalas och jag var allt annat än social, men det var de andra så förhoppningsvis märktes min sega attityd inte alltför mycket. Hade kalaset varit idag hade jag nog kunnat vara lite emr social känns det som. Jag är på G igen.

Min nattsömn har varit dålig-USEL i över tre veckors tid, men i natt har jag sovit lite bättre, så nu känner jag hopp om sömnen igen.

I morgon blir det ett lätt pass med styrkeövningar och sedan springer jag ett sista lätt pass på onsdag. Därefter laddar jag med vila och mental träning inför halvmaran.


Ha en härlig söndag - med eller utan joggingskorna - själv blir det en söndag med arbetsskorna

Kan inte göra så mycket mer nu

inför halvmaran om 11 dagar. Nu får jag acceptera min form som den är. Grunden är just den grund som jag har inget annat. Jag är spänd, men inte nervös, för jag vet att jag klarar av att springa 17 km och då klarar jag av att springa 21 km oxå.

Sista långpasset blir i morgon sen blir det tre korta pass innan loppet. Det känns bara så gott, att det börjar närma sig med 2011´s stora mål.

Jag ska springa en halvmara... det trodde jag inte för några år sedan. Nu är jag där och det känns så otroligt bra med min träning som gjort mig starkare och snabbare och framförallt mer uthållig. Det är så underbart att bara låta kilometrarna försvinna bakom mig när jag springer de långa passen.

Dessa sista 11 dagarna som är kvar ska jag förbereda mig mentalt. Mitt enda problem är min sömn, men jag får kämpa på även om jag sover dåligt natten innan loppet, för inget stoppar mig nästa lördag - INGET

Ha en fin tisdag alla fina människor, med eller utan joggingskorna - själv blir det utan för det står vila på mitt schema

Det blev ett pass i Polen for loparnorden Cattis men,

blev inte riktigt som jag tankt mig, men det blev bra anda. Jag gav mig ut kl 7.10 i morse och tankte att jag skulle springa intervall 4x1000, men det var redan over 25 grader varmt, sa jg bangade intervallerna. Sa det blev en joggintur pa 40 minuter och sen hem pa hotellrummet och dar korde jag styrka, och det blev mycket styrka for att vara mig, eftersom det inte ar mitt stora intresse. Jag ar mycket nojd anda och nu nar det "bara" ar 13 dagar till halvmaran far jag vara nojd med det jag gjort fram tills dags datum, for nu kan jag inte gora sa mycket annat an att tro pa min traning och mitt upplagg.

Jag ar inte ett dugg orolig for halvmaran, bara lagom pirrig och spand for just det loppet.

Ha det sa bra med eller utan joggingskorna - nu blir det sandaler for mig tills jag kommer hem till de valbekanta sparen igen.

Jag är bara så nöjd

Jag fick en liten lätt chock när vi började springa igår kväll på Balsberget, ett av de få ställena i Kristianstadstrakten med backar. Och det var backar kan jag lova. Första sträckan var en enda lång backe och jag kände mig så himla dålig och långsam, men det var till att lunka upp för backen och göra så gott jag kunde. Det drog ihop sig i halsen så jag fick lite svårt att andas och det har aldrig hänt tidigare, men jag kämpade på ändå.

Vi var fem stycken som sprang, en liten nätt grupp som träffas på måndagar 18.30 för en joggingtur på Balsberget. Detta var första gången för mig som jag var med dem, men absolut inte sista.

Vi sprang en runda på 9 km. Hälften backar upp till toppen och sen ner till parkeringen igen. Efter rundan körde jag hem och körde lite styrka för att ryggen ska få må bra igen. Jag har fortfarande lite ont, men det blir bättre, bara jag gör mina styrkeövningar som jag ska/måste/bör.

Känslan jag fick när jag var nere på parkeringen igen var värd allt motstånd upp till toppen. Utsikten uppe på toppen, var ju bara helt fantastisk. Dennna underbara sommarkväll gav oss en fantastisk vy över hela Kristianstad. Jag hade varken mobil eller kamera med mig, men det ska jag ha med mig nästa gång. För det blir en nästa gång i dessa fasansfulla backar för det utvecklar mig som löpare och det är en utmaning att springa i backar, så det blir fler besök på Balsberget.

Ha en skön tisdag med eller utan joggingskorna - för mig blir det utan, för jag ska iväg och frisera lillhunden